I själen har hon backat till tonåren. Ler förälskat åt förlovningskortet på byrån. Hon klappar bilden och småpratar med mannen som har strikt vattenkammad frisyr och stärkt skjortkrage. Jag vill göra henne glad. Ordnat en förstoring av morfar av ett foto jag tog strax innan han dog några månader före 90-årsdagen. En gammal man, tungt sittande på en stol med kepsen neddragen för att skydda ögonen mot den starka vårsolen. Ansiktet på fotot är precis den morfar jag minns.
Jag knackar in betongspiken i väggen, hänger upp tavlan och konstaterar glatt att "Titta mormor. Det är väl ett fint foto på honom?"
Hon är tyst. Fnyser och vänder bort blicken.
"Den där gamla gubben? Honom vill jag väl inte titta på"
Jag menade väl men tänkte fel.
Nej, den gamla gubben är ju min gubbe.
Inte hennes eviga tonårsförälskelse.
Fin tanke ändå.
SvaraRaderaGott nog <3
RaderaJobbigt för omgivningen när de gamla "går i barndom" men lite trösterikt att en stark ungdomskärlek håller i sig.
SvaraRaderaAtt den din mormor en gång blev kär i, ser ut som då i hennes minne!
Det är som det är och att hon så ömt vårdar minnet av den unga kärleken upplever jag som väldigt fint.
RaderaSå olika man tänker, men fint gjort av dig.
SvaraRaderaTror att länken funkar till mitt nya hem.
Kram
Jag flinade åt situationen, blev komiskt i det lite sorgsna.
RaderaKramar
SvaraRaderaFörlåt, men jag kan inte låta bli att le lite åt situationen... Det är en RIKTIG klassiker!
SvaraRaderaKram på er raringar!
Hehehe, jag garvade oxå åt minen hon fick när hon såg fotot.
RaderaHu, ja det är inte lätt med ålderdomen. Fint gjort av dig!!
SvaraRaderaFast jag tycker det kan vara lite charmigt med det mentala förfallet. Gränserna suddas ut o det finns inte längre något förutsägbart.
Raderaså himla fint så att jag får en tår i ögat eller två...fint av dig, och fint av henne...roligt i det ledsna oxå på nåt sätt, och säkert lite gott för henne att vara förälskad i minnet :)
SvaraRadera